Colin Wilsons bok Outsidern är en undersökning av outsidergestalten i den moderna litteraturen. Romanfigurerna hos Dostojevskij, Sartre, Camus, Hemingway och Hesse får störst utrymme, men även litterära och filosofiska teman hos Blake, Nietzsche, Tolstoj, Kierkegaard, Kafka, Shaw, H G Wells, Mann, Joyce, T S Eliot och många andra undersöks. Även outsiderpersonligheter i verkliga livet som Nijinskij och Van Gogh och religiösa förkunnare som Gurdjieff och Ramakrishna behandlas. Outsidern är den evige sökaren, som "ser för mycket och för djupt". Han vill att sanningen till varje pris ska fram, även om det bara förvärrar allting. Det som hetsar honom är en fundamental känsla av att allting är på tok, att "verkligheten är overklig", att världen är dold av en slöja, att inte heller han själv är förverkligad, "jag är inte mig själv". Outsiderns problem får sällan någon lösning, outsidern är den han är, den som måste se, den som måste se utan skygglappar, den som måste leva med sanningskravet som en konstant livsbörda. Outsidern (The outsider) var Colin Wilsons debutbok och genombrottsbok. Den kom 1956. Wilson var då bara 25 år, från Leicester, av arbetarfamilj, sedan några år hade han bott i London på billigast möjliga sätt, sommartid sov han till och med ute i sovsäck under en bro, hela dagarna satt han i läsesalen på British Museum och läste världslitteraturen. Från utgivningsdagen och några månader framöver hyllades han av en enig kritikerkår som det största som hänt den engelska litteraturen på länge, han haussades upp till genihöjd. Men Wilsons framgång blev plötsligt alldeles för spektakulär – ungefär som Kerouacs – för att kritikerkåren skulle kunna tåla det, han figurerade i alla medier, till och med i skandalpressen, så efter bara en kort tid plockades han abrupt ner från höjderna, på sedvanligt kritikermanér, boken var vid närmare betraktande inte så märkvärdig hette det, och i fortsättningen – Wilson har sen dess gett ut över 50 böcker – har han av principskäl fått högst växlande recensioner. Men det stämmer i och för sig härligt bra med temat i hans debutbok, han har som skribent och intellektuell själv förblivit en outsider som aldrig bjudits in salongen.
|