En samlingsvolym med utvalda bilddikter av den
finurlige avantgardepionjären Guillaume Apollinaire. Boken har fått titeln
Calligrammes för det var det namn han själv gav denna märkliga diktgenre
som han egenhändigt uppfann. Guillaume Apollinaire (förnamnet, som är den franska motsvarigheten till
Wilhelm, uttalas Gii-umm, efternamnet uttalas Apollinäär) föddes i Rom
1880. Hans mor var en polsk-italiensk äventyrerska i kretsarna som hade som
livsuppgift att slösa bort pengar på casinot i Monte Carlo och andra
luxuösa europeiska spelhålor. Fadern, som troligen var en högt uppsatt
italiensk militär, skrevs i rullorna in som okänd och blev aldrig bekant
för sin son. Apollinaire växte upp på internatskolor och pensionat och lärde sig flera
språk. 19 år gammal kom han till Paris för att försöka leva på sin penna.
Till att börja med hankade han sig fram som journalist och informator. Han
skrev artiklar för tidningar och konst- och litteraturtidskrifter och ville
bli poet. Han frekventerade de litterära kaférna och kom att befinna sig
mitt i det myllrande parisiska kulturlivet när alla de nya experimentella
formerna sprang upp, kubismen, dadaismen, surrealismen osv. En av hans
närmaste vänner var Picasso. Den 25 augusti 1911 stal någon Mona Lisa från Louvren och eftersom
Apollinaire delade bostad med en man som tidigare stulit några små
statyetter från Louvren blev han misstänkt för att vara inblandad i Mona
Lisa-stölden. Han greps och satt fängslad i fem dagar innan hans oskuld var
klarlagd och han kunde släppas. (Mona Lisa återfanns två år senare i
Florens och återfördes till Louvren.) 1913 publicerade han den viktiga diktsamlingen Alcools. Det var nyskapande,
djärv, annorlunda diktning. Slopad interpunktion, vild blandning av högt
och lågt, lekfulla grafiska experiment. En samtida kritiker beskrev med en
fnysning boken som att gå på loppmarknad och titta på kuriosa, men idag är
Alcools en oundviklig klassiker i den moderna poesin. En av samlingens mest
kända dikter är för övrigt "Le Pont Mirabeau" som kan höras i Apollinaires
egen uppläsning på CDn Bakhålls litterära stämmor i en inspelning från
1912. (CDn är nu slutsåld hos oss men kan med lite tur hittas i second
hand-skivaffärer.) Ordet calligrammes är en sammanslagning av kalligrafi (skönskrift) och
ideogram (grafiskt tecken som föreställer själva ordet). Intressant är inte
bara idén att slå ihop två medier, ord och bild, utan också Apollinaires
utsökta förmåga att förtäta bångstyriga verklighetselement till stiliserade
tecken, hans frapperande hantverksskicklighet när han snickrar ihop dessa
kluriga bilddikter. Han kan till exempel låta tolv små mänskliga figurer tillsammans bilda
ordet "Montparnasse" var och en av figurerna/bokstäverna är en person,
en montparnassare, uppbyggd av ord som beskriver personen, samtidigt som
orden blir en bild, ett porträtt av personen, en boxare, en amerikanska, en
dansös, kvarterets stökigaste karl osv. Verkliga ögonblick fogas samman till ett liv och till evighet i "Klockan". I "Det regnar" blir det momentana livet ett regn och orden strilar ner över
boksidan. Många av Apollinaires dikter är lovsånger till kvinnor, passionerade
lovsånger riktade till hans många heta förälskelser till Annie, till
Marie, till Lou, till Madeleine, till Jacqueline. I bilddikten till Lou tecknar han hennes porträtt helt med hjälp av ord,
näsan med ordet näsa, munnen med ordet munnen osv. "Och till sist den
ofullkomliga bilden av din dyrkade barm betraktad som genom ett moln." Apollinaires snilleblixt att göra bilddikter på detta vis är lika enkel som
genial. Metoden har haft förvånansvärt få efterföljare. Många har
experimenterat med närliggande grepp "konkret poesi", allkonstverk,
multimediakonstverk osv utan att tränga ut eller överträffa Apollinaire. När första världskriget bröt ut i augusti 1914 tog han värvning i franska
armén, först och främst för att äntligen bli fransk medborgare. Hans
verksamhet som artillerist kom inte att hindra hans litterära skrivande och
inte heller hans brevskrivande. Både från utbildningstiden på regementet
och från skyttegravarna vid fronten skickade han en flod av heta
kärleksbrev till sina kvinnor, såväl till Lou som till Madeleine, ibland
likadana brev till dem båda. 1916 träffades han av en granatskärva i huvudet. Han fördes till sjukhus
och såg först ut att repa sig men blev efter ett tag sämre. Ena armen
förlamades. En hjärnoperation, en s k trepanering, utfördes och gav honom
rörelseförmågan i armen tillbaka, men påverkade hans humör, han blev
lättare trött och irriterad. Han sjukpensionerades från krigstjänsten och återvände till Paris där han
genast återinträdde i sin roll i avantgardet. Han publicerade sig i ett
flertal av de tongivande tidskrifterna. 1918 utkom diktsamlingen
Calligrammes som ytterligare befäste hans position. Apollinaire är även berömd som upphovsman till ordet "surrealism". Han
hittade på ordet och använde det i förordet till sin egen pjäs Les Mamelles
de Tirésias och i programbladet till Cocteau-Satie-Picassos balett Parade.
Ordet plockades därefter upp av André Breton som använde det som namn på en
hel rörelse. Idag är "surrealism" inte bara en beteckning på en av
1900-talets centrala litteratur- och konströrelser med otaliga förgreningar
runt om i kulturlivet utan också ett flitigt använt vardagsuttryck med vid
betydelse. Apollinaire överlevde massdöden i skyttegravarna men dog kort efter kriget,
i november 1918, i spanska sjukan, influensaepidemin som drog fram över det
krigsutmärglade Europa och skördade miljontals människoliv. Han blev endast
38 år gammal. Bakhålls volym innehåller utvalda calligrammes-dikter, dels från
Apollinaires diktsamling med titeln Calligrammes, dels calligrammes-dikter
som han publicerade i andra sammanhang. Boken är parallellupplagd med
originaldikterna på vänstersidorna och de svenska versionerna på
högersidorna. Översättningen är gjord av Ingar Gadd och handtextningen av
Jan-Erik Höglund. Ett utförligt kommenterande efterord har skrivits av
Apollinaireexperten Ylva Lindberg.
Kvalitetspapper, mjuka pärmar, 63 sidor. ISBN 91-7742-203-1.
|