Jack Kerouacs roman Dharmadårarna i nyöversättning av
Mats Zetterberg och med efterord av Tomas Polvall. Kort efter genombrottet med On the Road drog Kerouac sig undan i ett litet
hus i Florida för att skriva en ny roman. Det blev The Dharma Bums, en av
hans mest uppsluppna och lättillgängliga böcker. Han tjuvåker med godståg
till San Francisco och söker upp gamla vänner att festa loss med på barer
och stränder, diverse författare och musiker och bekymmerslösa flickor i en
enda röra. Han drar ut i naturen med poeten och vildmarksfantasten Gary
Snyder (i boken kallad Japhy Ryder) som inviger honom i hisnande
zenbuddhistiska visdomar om vår gåtfulla tillvaro. De klättrar i berg och
sover under bar himmel intill porlande bergsbäckar. Jack Kerouac (19221969) är den främste representanten för den
inflytelserika amerikanska litteratureruptionen the beat generation. Det
var Kerouac som myntade begreppet beat. Att vara beat är att vara slagen,
nedslagen, utslagen men med en mirakulös positiv omvändningseffekt som
befriar en från den dystra samhälleliga kravkatalogen och öppnar en för
"det rena varandets trasiga och extatiska glädje". Kerouac är mest känd för genombrottsromanen On The Road från 1957, den
numera legendariska liftarskildringen som återger hur han själv (i romanen
under namnet Sal Paradise) kuskar omkring på vägarna och nyupptäcker USA i
det mest genuina av perspektiv, nämligen det svettiga vägdammiga
underifrånperspektivet. Bränntydliga flashbilder ger insikt efter insikt i
vad livet i grunden går ut på. Kompisen Neal Cassady (i romanen kallad Dean
Moriarty) är den viktiga inspirationskällan till romanens genomgående
sinnesstämning, Neal som kör bil, småstjäl, liftar, snackar, raggar vildare
än någon annan, Neal, den maniske livsnjutaren, den ohejdbare
levnadskonstnären. Kerouac arbetade med On The Road i åratal. Han skrev om den gång på gång på
olika vis innan han hittade rätt stil, "den spontana prosan", ett ohejdat
okonstlat flöde av infallsrikt rakt-på-berättande. Det slutgiltiga
manuskriptet till romanen blev en trettisex meter lång pappersslinga som
matades genom skrivmaskinen under en treveckors oavbruten skrivpärs och
växte till en pappersrulle med melondiameter att erbjuda de förbluffade
bokförläggarna. Boken kom ut i början av september 1957 och blev genast en dundrande succé.
The beat generation blev ett begrepp och Kerouac blev en mediagunstling som
bjöds in i alla tänkbara sammanhang, fester, radioprogram, TV-shower. Han
bemästrade inte berömmelsen. Efter att så länge harvat på som en vanlig
föga framgångsrik författarslitvarg i det fördolda var han inkapabel att
hantera den proportionslösa uppmärksamheten och började använda sig av
flaskan i ohälsosamt hög grad för att söka lugn i tumultet. Redan i oktober märkte han vartåt det barkade och bestämde sig för att
snarast försöka åtgärda den nyuppkomna situationen. Det gällde att hitta en
plats i skymundan och börja skriva igen. Han hade en ny berättelse inom sig
som måste ut på papper, upplevelser från 1955-56, och insåg att det bara
skulle vara möjligt om han resolut drog sig tillbaka från ståhejet. Han
isolerade sig i en liten stuga i Florida och satte sig att vänta på att
skrivarflytet skulle återkomma och det dröjde inte länge, strax smattrade
skrivmaskinen med samma pigga pisksnärtstoner som före genombrottet. På
mindre än två veckor i månadsskiftet november-december 1957 hamrade han
fram sin nya bok, The Dharma Bums. Dharmadårarna som vi har valt att kalla boken på svenska är en helt
underbar inspirerande sprudlande livsbok i den typiska beatandan, det är
Kerouac i högform. Han tjuvåker med godståg till San Francisco och söker upp gamla vänner att
festa loss med på barer och stränder, diverse författare och musiker och
bekymmerslösa flickor i en enda röra. Han drar ut i naturen med poeten och vildmarksfantasten Gary Snyder (i
boken kallad Japhy Ryder) som inviger honom i hisnande zenbuddhistiska
visdomar om vår gåtfulla tillvaro. De klättrar i berg och sover under bar
himmel intill porlande bergsbäckar. Han liftar ner till Mexico och super till bland horor och rånare, liftar
tillbaka upp genom 50-talsputtrande USA, han förevisar sin nya milda uppsyn
för mor, syster, svåger som blir alldeles fnospiga på honom, osv, han
lever, han frodas, han beat-beter sig i sitt alltid lika uppriktiga sökande
efter den innersta livssubstansen, innebörden i att finnas till. Boken spänner över ett brett spektrum, allt från berusade påtända tre dygn
långa San Francisco-fester till den ensamma dånande diamanttystnaden på
Desolation Peak när han vikarierar som utkik högst uppe på den tunnluftiga
bergstoppen med sysslan att spana efter lömska skogsbränder i horisonten. Ja, det är en ära för Bakhåll att nu kunna presentera denna omistliga
beatklassiker i nyöversättning.
Jack Kerouac: Dharmadårarna. Översättning: Mats
Zetterberg. Efterord: Tomas Polvall. ISBN 978-91-7742-303-4. Klotband,
sydda ark, högkvalitativt bokpapper, 272 sidor.
|