Lexikon över vedertagna åsikter av Gustave Flaubert, i
översättning och med efterord av Hans Johansson. Den store franske författaren Gustave Flaubert (18211880) är främst känd
för sin genombrottsroman från 1857: Madame Bovary, en starkt lysande
fixstjärna på världslitteraturens himlapäll. Det är den första romanen i
sitt slag som konsekvent genomför den renodlat sakliga gestaltningens svåra
konst, det som kallas "realism" eller ännu hellre "naturalism", detta att
bara berätta som det är, helt utan att vingla omkring i sedvanliga åsikter
och tyckanden om personernas väl och ve, helt utan att tjata om rätt och
fel och konventioner, en roman som är kemiskt fri från bjäfset om vad man
bör och inte bör göra, här var äntligen en författare som inte pekade med
moralfinger och predikade utan lät läsaren tänka själv. Madame Bovary är hustru till en läkare i en småstad utanför Rouen och
vantrivs med sitt inrutade liv. Hennes längtan efter flärd och lyx och
äventyr leder till dubbelliv, hon gör sig allt tätare ärenden till Rouen,
tar sig älskare, lånar massor med pengar som hon slösar upp, det ena leder
till det andra och till slut är hela hennes livssituation ohållbar och
outhärdlig och hon tar sitt liv med arsenik allt detta framställt med en
detaljnära saklig nästan naturvetenskaplig författarhållning. Det var en
metod som var helt ny inom romankonsten. Boken gjorde skandalsuccé,
Flaubert blev åtalad, men friades, åtalet gällde att hans bok var
omoralisk, vilket kan tyckas underligt, vad han gjorde var ju att berätta
utan att ta moralisk ställning, men enligt dåtidens syn var just det
omoraliskt: en författares absoluta skyldighet ansågs vara att fördöma allt
fördärvligt. Flaubert skapade ytterligare några mästerverk, t ex den historiska romanen
Salammbo som utspelas i det antika Karthago; vidare (och även dessa böcker
var, som allt han skrev amoraliska moraliteter som både vägrade att ta
ställning till den samtida moralismen och ändå gjorde det, omvänt, genom
sin analytiska kylighet:) Hjärtats fostran, Hjärtats begärelse, Tre
berättelser och Den eviga dumheten. Ett av Flauberts mest aviga projekt var ett märkligt litet lexikon som han
mixtrade med mot slutet av sitt liv. Under många år hade han roat sig med att anteckna diverse typiska dumheter
som var allmängods i den borgerliga konversationen, återkommande fåniga
fraser som han snappade upp när han lyssnade till folks småprat. Materialet kom inte i tryck förrän efter hans död, och publiceras nu på
svenska på Bakhåll:
Lexikon över vedertagna åsikter är en underfundig liten bok, spefull, frän,
fräck, ironisk. Med illa dold skadeglädje häcklar Flaubert den borgarklass han själv
tillhör och vars samtalsämnen gör honom så förbålt irriterad. Samtidigt som boken är ett indirekt självporträtt och en text av sin tid är
den också en förmodligen alltjämt ganska giltig analys av borgarbrackans
innersta: den till intet förpliktande konversationen med de förnumstiga
visdomarna. Boken är kort sagt en handbok i konsten att konversera på salongsfähigt
vis, dvs med ryggen fri, en behändig förteckning över allmänt vedertagna
åsikter att använda sig av i det snirkliga umgängeslivet. För att bara ta några exempel: Om en vas kan man alltid säga att den är etruskisk. Om ett träd fälls kan det passa bra att säga att det är ett helgerån. Kommer en bok på tal som man inte har läst en rad i kan man alltid hävda
att den är för lång. Om någon för sin rädsla för kometer på tal passar det bra med ett
medlidsamt skratt. Skulle man helt sakna spörsmål att dryfta kan man alltid förvånas över att
engelskor har så vackra barn! Osv osv. Boken är i konsekvensens namn upplagd med uppslagsorden i bokstavsordning,
vilket bara det är en lustig gest, som om umgänge var en bekymmersfri
praktikalitet och samtalsämnen något man kan plocka som verktyg ur en
verktygslåda. Kort sagt är boken en guide för minglande, en manual för lättviktigt
umgänge, en mångbottnat bakvänd liten bok som nu fått nya poänger av att
hela eoner av dumt prat passerats sen den skrevs och trots detta är det
mycket i den som är sig förvånansvärt likt än idag.
Gustave Flaubert: Lexikon över vedertagna åsikter.
Tolkning och efterord: Hans Johansson. Klotband, högkvalitetspapper, sydda
ark. 128 sidor. ISBN 978-91-7742-290-7.
|