Gustave Flaubert: Lexikon över vedertagna åsikter Lexikon över vedertagna åsikter av Gustave Flaubert, i översättning och med efterord av Hans Johansson.
     Den store franske författaren Gustave Flaubert (1821–1880) är främst känd för sin genombrottsroman från 1857: Madame Bovary, en starkt lysande fixstjärna på världslitteraturens himlapäll. Det är den första romanen i sitt slag som konsekvent genomför den renodlat sakliga gestaltningens svåra konst, det som kallas "realism" eller ännu hellre "naturalism", detta att bara berätta som det är, helt utan att vingla omkring i sedvanliga åsikter och tyckanden om personernas väl och ve, helt utan att tjata om rätt och fel och konventioner, en roman som är kemiskt fri från bjäfset om vad man bör och inte bör göra, här var äntligen en författare som inte pekade med moralfinger och predikade utan lät läsaren tänka själv.
     Madame Bovary är hustru till en läkare i en småstad utanför Rouen och vantrivs med sitt inrutade liv. Hennes längtan efter flärd och lyx och äventyr leder till dubbelliv, hon gör sig allt tätare ärenden till Rouen, tar sig älskare, lånar massor med pengar som hon slösar upp, det ena leder till det andra och till slut är hela hennes livssituation ohållbar och outhärdlig och hon tar sitt liv med arsenik – allt detta framställt med en detaljnära saklig nästan naturvetenskaplig författarhållning. Det var en metod som var helt ny inom romankonsten. Boken gjorde skandalsuccé, Flaubert blev åtalad, men friades, åtalet gällde att hans bok var omoralisk, vilket kan tyckas underligt, vad han gjorde var ju att berätta utan att ta moralisk ställning, men enligt dåtidens syn var just det omoraliskt: en författares absoluta skyldighet ansågs vara att fördöma allt fördärvligt.
     Flaubert skapade ytterligare några mästerverk, t ex den historiska romanen Salammbo som utspelas i det antika Karthago; vidare (och även dessa böcker var, som allt han skrev amoraliska moraliteter som både vägrade att ta ställning till den samtida moralismen och ändå gjorde det, omvänt, genom sin analytiska kylighet:) Hjärtats fostran, Hjärtats begärelse, Tre berättelser och Den eviga dumheten.
     Ett av Flauberts mest aviga projekt var ett märkligt litet lexikon som han mixtrade med mot slutet av sitt liv.
     Under många år hade han roat sig med att anteckna diverse typiska dumheter som var allmängods i den borgerliga konversationen, återkommande fåniga fraser som han snappade upp när han lyssnade till folks småprat.
     Materialet kom inte i tryck förrän efter hans död, och publiceras nu på svenska på Bakhåll:
     Lexikon över vedertagna åsikter är en underfundig liten bok, spefull, frän, fräck, ironisk.
     Med illa dold skadeglädje häcklar Flaubert den borgarklass han själv tillhör och vars samtalsämnen gör honom så förbålt irriterad.
     Samtidigt som boken är ett indirekt självporträtt och en text av sin tid är den också en förmodligen alltjämt ganska giltig analys av borgarbrackans innersta: den till intet förpliktande konversationen med de förnumstiga visdomarna.
     Boken är kort sagt en handbok i konsten att konversera på salongsfähigt vis, dvs med ryggen fri, en behändig förteckning över allmänt vedertagna åsikter att använda sig av i det snirkliga umgängeslivet.
     För att bara ta några exempel:
     Om en vas kan man alltid säga att den är etruskisk.
     Om ett träd fälls kan det passa bra att säga att det är ett helgerån.
     Kommer en bok på tal som man inte har läst en rad i kan man alltid hävda att den är för lång.
     Om någon för sin rädsla för kometer på tal passar det bra med ett medlidsamt skratt.
     Skulle man helt sakna spörsmål att dryfta kan man alltid förvånas över att engelskor har så vackra barn!
     Osv osv.
     Boken är i konsekvensens namn upplagd med uppslagsorden i bokstavsordning, vilket bara det är en lustig gest, som om umgänge var en bekymmersfri praktikalitet och samtalsämnen något man kan plocka som verktyg ur en verktygslåda.
     Kort sagt är boken en guide för minglande, en manual för lättviktigt umgänge, en mångbottnat bakvänd liten bok som nu fått nya poänger av att hela eoner av dumt prat passerats sen den skrevs – och trots detta är det mycket i den som är sig förvånansvärt likt än idag.

Gustave Flaubert: Lexikon över vedertagna åsikter. Tolkning och efterord: Hans Johansson. Klotband, högkvalitetspapper, sydda ark. 128 sidor. ISBN 978-91-7742-290-7.