Jungfrulig jord En samlings-cd med Evert Taube som fått titeln Jungfrulig jord. Skivan innehåller utvalda Taubesånger, framförda av honom själv. Cdn är förpackad i behändig pappficka och ingår i serien Bakhåll Sound Archive.
    Evert Taube, älskad visdiktare, nationalskald redan i sin livstid, därtill extraordinär estradör med väldig scenpondus och allroundbegåvad kreatör med största originalitet. Förutom sina visor, som han publicerade i visböcker med egna teckningar skrev han prosaböcker om sitt liv och sina resor.
    Han föddes den 12 mars 1890 som nummer fyra i en barnaskara på tretton. Fadern var fyrmästare på Vinga fyr och Evert växte upp på Vinga och i Göteborg. 1907, när han var 17, begav han sig ensam till Stockholm med föresatsen att bli konstnär. Han fick vänner i konstnärskretsar men kunde inte försörja sig som konstnär utan blev tvungen att gå till sjöss. Några år arbetade han som sjöman och seglade över världen. 1910 mönstrade han av i Buenos Aires och stannade sedan fem år i Argentina där han arbetade som assistent vid byggandet av bevattningskanalerna. Han blev argentinsk medborgare, lärde sig spanska, lärde sig spela och sjunga tango, han insöp hela den brokiga argentinska kulturen – denna exotiska miljö blev lustigt nog ett fundament för hans egen – som vi upplever som mycket svenska – viskonst.
    Med anledning av första världskriget reste han 1915 hem till Sverige för att göra värnplikten. Först fick han ett års uppskov, vilket gav honom tillfälle att på nytt försöka bli konstnär. Han lärde känna Albert Engström och var en tid förlovad med Albert Engströms dotter Malin och bodde hos familjen Engström i Grisslehamn. Sedan tjänstgjorde han under ett år i flottan. 1918 debuterade han offentligt som vissångare och även som författare med novellsamlingen "Inte precis om kvinnorna". 1919 utkom hans första visbok "Sju sjömansvisor och Byssan Lull".
    1921 började han spela in skivor. De första åren med akustisk inspelningsteknik, dvs ljudet förstärktes inte med elektronik utan fångades bara upp av en tratt och graverades direkt ner på en vaxskiva. Runt 1929 slog den elektriska mikrofonen igenom och inspelningstekniken blev genast markant förbättrad. Han kom sedan att spela in en strid ström grammofonskivor under flera decennier.
    1920 engagerade han sig i räddandet av anrika Den Gyldene Freden som hotades av rivning. Genom en kampanj lyckades man bekosta renovering och ombyggnad och rädda krogen, som under decennier blev Taubes stamlokus. 1925 gifte han sig med Astri Bergman, skulpterande konstnär som han träffat i Paris några år tidigare och som han sedan levde med livet ut. De fick barnen Per-Evert, Ellinor och Sven-Bertil. 1937 byggdes sommarhuset på Sösdala i Stockholms skärgård där figuren Rönnerdal kom till. 1945 reste Taube på nytt till Argentina och återsåg sina gamla vänner som blivit gestalter i visor, t ex Carmencita. Han fick ytterligare en favoritplats i hotellet La Petite Reserve i Cap d'Antibes på franska Rivieran, som han kom att besöka regelbundet i 20 år.
    När TV-sändningarna startade i Sverige 1957 blev han strax en välkänd TV-personlighet. 1964–66 reste ett TV-team runt med honom i Sverige, Sydfrankrike, Argentina, Brasilien, Italien och spelade in en TV-serie om hans liv. I många år gjorde han varje sommar ett framträdande på Gröna Lund, det sista 1973.
    Han dog 86 år gammal den 31 januari 1976 och ligger begravd på Maria kyrkogård i Stockholm.
    Det är extra spännande och givande att höra Evert Taube själv sjunga sina visor. Med en fantastisk känsla för ordens naturliga rytm och poesi framför han med stilfull lätthet sina böljande berättelser. Här finns situationer, stämningar, händelseförlopp – allt glider följsamt in i den lediga formen, takten, rytmen, valsen, tangon, de exotiska inslagen blandade med det svenskt vardagliga ger finess och dynamik, det är ett hudnära återgivande av specifikt egna känslor och upplevelser, det är impressionistiskt, det är realistiskt, det är det skildrade ögonblicket, det är kristallklart och exakt och så välformulerat att man som lyssnare genast blir infångad i kraftfältet av Taubes unika viskonsts självklarhet.

Bakhålls skiva innehåller 16 utvalda Taubevisor framförda av Taube själv. Här finns bl a "Fritiof i Arkadien", "Fritiof och Carmencita", "Möte i monsunen", "Flickan i Havanna", "Karl-Alfred, Fritiof Andersson och jag", "Himlajord", "Eldarevalsen", "Havsörnsvalsen", "Brevet från Lillan", "Calle Schewens vals" och många fler.