Om inte Nijinskij hade funnits hade jag aldrig skrivit det
här. Jag visste inte ens vem Nijinskij var när bibliotekarien
tog fram hans bok och sa läs den här Andersson det är en
bok som handlar om väsentligheter. Om det är något här i
livet jag saknar så är det väsentligheter så jag tog boken
och läste ut den samma natt.
När jag hade läst i två timmar var jag mycket upprörd.
När man får tillfälle att se rakt in i en människa genom ett
öppet sår blir man upprörd och yr. Jag tror att Nijinskij var
en av de ärligaste människor som någonsin har funnits.
Det sägs att han upphävde tyngdlagen när han dansade.
Jag tycker att han upphävde tyngdlagen när han skrev
också. Nijinskij var full av kärlek till sina medmänniskor.
Jag älskar också mina medmänniskor. Jag älskar dem. Jag
hatar ingen. Nu ljög jag. Men jag vill helst vara för mig
själv. Läsa böcker och promenera eller cykla. När jag
läser böcker känner jag att jag älskar människorna mer än
annars. Om jag hinner med att läsa tillräckligt många
böcker kan jag kanske driva hatet ur kroppen helt och
hållet. Är det inte det som är livets mening? Att bli fri från
hat? Men det går inte att dölja hat eller tvinga sig själv att
älska. Hatet syns i ögonen och i mungiporna. Det syns på
gången och rörelserna. Det finns där under skinnet och
man vet att det finns där.
En gång i tiden var jag med i en religiös förening. Jag
arbetade hårt med att piska hatet ur min kropp men hur jag
än försökte så fanns det kvar. Låg i en stor knuta inom mig
och växte. Ibland kändes det som om det skulle explodera.
En kväll söp jag mig full innan jag gick på mötet. När det
var min tur att vittna reste jag mig och talade om att jag var
en hatande människa. Ovärdig. Jag svor och skrek och
förbannade Kristus och religionen. Jag kallade
församlingsmedlemmarna för lögnare och hycklare. Till slut brast
jag i gråt och la mig ner på golvet. Två vänner följde mig
hem.
Några dagar senare fick jag ett brev från församlingen.
Vi förlåter dig, käre broder. Vi förstår att du har problem.
Alla har problem. Vi ber för dig. Kristus kommer att
hjälpa dig. Gud vare med dig. Välkommen till oss igen.
Jag gick aldrig tillbaka till dem. Ibland träffar jag någon
av församlingsmedlemmarna ute på stan. Jag vänder alltid
bort huvudet.
De tror att jag har problem med spriten. De tar fel. Jag
super en gång emellanåt. Jag tycker om det. Men
alkoholen betyder inget för mig. Jag tänker aldrig på den.
När jag super vill jag gärna röra på mig. Kan inte vara
stilla. Supa och läsa går inte så bra ihop. Jag har hört att
det finns författare som super när de skriver. Jag förstår
inte hur det kan fungera.
Bakhålls efterlängtade nyutgåva
Tango för enbenta den
frihetstörstande metallarbetaren Karl Anderssons berättelse om sig själv
en efterlängtad nyutgåva av en Dahlströmroman som urprungligen utkom på
AWE/Gebers 1981 och sedan länge har varit slutsåld och antikvariskt
eftersökt.
Bakhålls nyutgåva är inte en enkel reprintutgåva av förstaupplagan från
1981 utan en från grunden nygjord bok. Ny sättning, högkvalitativt
bokpapper, trådade ark, hårda pärmar, skyddsomslag, ingen möda har sparats.
Det är en stor glädje för Bakhåll att få presentera boken i detta extra
vackra och påkostade utförande. ISBN 91-7742-207-4.
Sture Dahlströmsällskapet, c/o Bakhåll, Box 1114, 221 04 Lund, faxnr: 046-12 61 82
Han minns sin barndom här finns flera exempel på finstämda
barndomssminnen bl_a flickan han kysser genom spjälorna i dårhusets
staket, flickan som inte vill veta av honom när han senare uppsöker henne i
hennes fina hem i stan. (Episoden har blivit kortfilm i regi av Mats Olof
Olsson.)
Karl Andersson är mycket ensam. Han skriver tangotexter till Swedenborgs
ära och sjunger till eget dragspelskomp i sin ensamhet. Då och då reser han
till Köpenhamn och rumlar om med horor.
Han köper en skogsgård och flyttar ut på landet för att förverkliga sina
frihetsdrömmar. Han säjer upp sej från jobbet, han kan klara sej utan
lön. Han har källaren full med potatis, morötter och silltunnor och han
kan odla och fiska och jaga.
Men köpet av gården ogiltigförklaras av kommunen som vill tvinga
honom tillbaka till stan igen, till en lägenhet som dom har sett ut åt
honom.
Andersson blir tvungen att ta i med hårdhandskarna och ockupera sin egen
gård. Han förklarar för lantbrevbäraren att han inte tar emot post längre.
Elverket stänger av strömmen. Andersson klarar sej ändå. Han hägnar in
gården med taggtråd och skjuter med älgstudsaren mot alla
myndighetspersoner som närmar sej. Till sist omringar polisen gården, TV
bevakar dramat i direktsändning, det blir tumult och skottlossning och
blodet forsar.
Första sidorna ur: Tango för enbenta.
Karl Anderssons berättelse är rabiat och sluggerfrän men också finstämd och
vardagsvacker. Han varvar historien om sitt kompromisslösa anarkistiska
uppror mot det rigida-frigida Sverige med solvarma erotiska episoder från
sin ungdom.
Obetalbar är den ångande berättelsen om den yppiga Mary Lou från USA som
dimper ner som en bomb i den sävliga svenska småstaden och hettar upp
huvudpersonens tonår till det outhärdliga. En annan episod handlar om
Britten som Karl blir kär i på avstånd medan hon är intagen på hospitalet.
När hon skrivs ut blir han ilurad att hon är död, men han lyckas spåra upp
henne och hon är fullt frisk, åtminstone kroppsligt. (Episoden har blivit
kortfilm som visats på TV, "Den första kyssen", regi Mats Olof Olsson.)
Karl Andersson är en man med stora passioner och lidelser. Han spelar gärna
smäktande rödglödgad tango på sitt dragspel och eldar upp sig till
metafysiska höjder. Samtidigt är han en robust vardagsman som skulle vilja
samla hela svenska folket till ett nytt snapphaneuppror, ett massivt
upplopp, en revolt mot det förtorkade byråkratiska gråsverige, en frispark
för alla livsandar.
Emellanåt åker han till Köpenhamn och tar sig en bläcka. Det här var före
brons tid så han åker färja och att det går långsamt gör inget för resan
går lika mycket tvärsigenom hela kosmos. Han har lätt att hitta danska
kvinnor som gillar en svensk som förstår danska och reser med vidöppna
spjäll och utstrålar vanlig enkel bussighet.
Karl Andersson vantrivs så till den grad med tillvaron i det så kallade
välfärdslandet "den ständigt pågående likvakan" att han till sist
barrikaderar sig i sin stuga på landet. Han klarar sig utmärkt i sin
ensamhet ända tills myndigheterna börjar lägga sig i...
Tango för enbenta är ytterligare en volym i sviten av Bakhålls nyutgåvor av
Sture Dahlströms legendariska böcker. I samma utförande har tidigare
följande utkommit: Den galopperande svensken (2001), Den store Blondino
(2002) och Gökmannen (2003).